Återvänder till vandrarhemmet där vi blev förälskade

Av alla platser där man kan träffa sitt livs kärlek… hade vi inte kunnat gissa att det skulle vara i den lilla italienska byn Positano.

Positano ligger högt över Amalfikusten, en av de mest fantastiska och pittoreska kusterna i världen – och en av de mest berömda. Kusten är känd för sina smala, slingrande vägar som är byggda på spetsiga klippor, allt mot den spektakulära bakgrunden av glittrande turkost hav som verkar sträcka sig ut i det oändliga.

Det här är vår kärlekshistoria på vandrarhemmet.

Vi träffades när vi reste

Vår historia börjar en eftermiddag under den strålande italienska solen, på terrassen till vandrarhemmet Brikette. Vi var resenärer från var sin sida av världen (Australien och Kanada) och det var en lycklig slump att våra vägar skulle korsas under tre dagar under den europeiska sommaren 2015. Vid den tiden var vi universitetsstudenter och backpackade på separata äventyr. Vi klickade direkt och blev vänner. Vi hade en fantastisk tre dagars flyktig vänskap, som innebar massor av skratt, gelato, solsken och kvällsdrinkar med andra likasinnade resenärer som bodde på Hostel Brikette.

Terrassen på vandrarhemmet är ett utmärkt ställe att träffa resenärer från hela världen. Det långa picknickbordet skapar en perfekt social atmosfär, med tillräckligt med utrymme för många att delta i konversationen och det roliga. Personalen består mestadels av unga internationella volontärer, som ger goda råd om det lokala området och vad man kan göra och se i Positano. De råkar också spela bra musik och umgås med gästerna och skapar en av de bästa vandrarhemsvibbarna i Europa. Med drinkar till bra priser och happy hour från kl. 16.30 till midnatt finns det inget bättre ställe att tillbringa kvällarna på. Terrassen har också panoramautsikt över Positano, särskilt vacker under stjärnorna och med de bländande stadsljusen.

Våra tre dagar tillsammans flög förbi. Innan vi visste ordet av var det dags att skiljas åt och fortsätta på våra egna vägar. Den vänskap vi knöt under dessa få dagar lämnade ett bestående intryck och det var förvånansvärt svårt att säga adjö. Vi höll kontakten och förblev goda vänner i nästan två år.

Återföreningen

När jag reste genom Mexiko 2016 fick jag en spontan idé. Jag tog mod till mig och frågade min vän sedan tre dagar tillbaka, som nu var min cybervän, om jag fick komma och hälsa på henne i Kanada. Innan jag visste ordet av satt jag på ett flygplan och visste inte vad som skulle hända.

Positano kändes som en evighet sedan, och efter att inte ha träffats på nästan två år var vi både förväntansfulla och nervösa. Skulle vi fortfarande komma överens? Skulle det bli pinsamt? Var det här ett misstag? När vi återförenades var det som om ingen tid alls hade gått, och vi hade ingen aning om att vår nära vänskap snabbt skulle utvecklas till något mer seriöst.

Att resa som ett par

Som du kan föreställa dig har det sina komplikationer att inleda ett förhållande och bli kär i någon från andra sidan jordklotet. Eftersom jag är australiensare och hon kanadensare bestämde vi oss för att det bästa sättet för oss att upprätthålla en relation och undvika långdistansresor var att resa tillsammans. Hon sa upp sig från sitt jobb och tillsammans började vi vårt äventyr med en enkelbiljett från Kanada. Sedan vi återförenades har vi rest i nästan två år som ett par, vilket har tagit oss till 14 länder och mer därtill.

Våra resor har inneburit många fantastiska äventyr, isolerade öar i Indonesien, engelskundervisning i Vietnam, volontärarbete med räddade elefanter i Kambodja, arbete på ett vandrarhem i Istanbul, valskådning under knölvalsmigrationen i Sydney. Av alla de platser vi hade pratat om och drömt om att besöka tillsammans var vi båda fast beslutna att återvända till den plats där vi först träffades, och den här gången som ett par.

Återvänder till vandrarhemmet där vi träffades

Så vad är det som gör Positano så speciellt? Bortsett från det sentimentala skälet att vi ville återvända till den plats där vi först träffades, kunde vi båda inte vänta med att besöka den charmiga, vykortsliknande byn ännu en gång.

Positano är ett resmål som normalt överstiger alla backpackers budget, eftersom det har rykte om sig att vara ett exklusivt semestermål för många kändisar på A-listan. Boendealternativen i Positano är mestadels begränsade till 4- och 5-stjärniga hotell och lyxvillor. Byn har dock ett underbart och prisvärt vandrarhem för sådana som oss, som reser runt i Europa med en liten budget, och som vill uppleva Positanos charm och magi.

Hostel Brikette ligger högst upp i Positano och erbjuder en spektakulär utsikt över Tyrrenska havet. Utsikten kommer till ett pris, var beredd på de många branta trappsteg som krävs för att ta sig ner och upp igen efter en dag på stranden. En extra bonus är att du definitivt kommer att förbränna all pizza, pasta och gelati som du har ätit under dina italienska resor. Efter att ha checkat in på vandrarhemmet fick vi en överväldigande känsla av déjà vu och nostalgi. När vi återvände till Positano väcktes minnen från tidigare resor och vi var ivriga att få utforska mer av byn igen, den här gången hand i hand.

Varför du bör besöka Positano

Vid första anblicken verkar Positano omöjligt. Hela byn klamrar sig fast vid Monti Lattaris klippor, och de färgglada husen är byggda rakt upp i de nästan lodräta sluttningarna, och ibland ser det ut som om de rör vid molnen. Man kan knappt föreställa sig hur denna antika by byggdes och hur material fraktades uppför den branta sluttningen för att bygga dessa charmiga hus. Eftersom vi redan har varit i Positano visste vi vad vi kunde förvänta oss. Ändå lyckades byns charm på något sätt få oss att känna total vördnad och misstro än en gång.

Med bara en huvudväg som är tillgänglig med bil är det bäst att utforska Positanos verkliga skatter till fots. När vi vandrade genom de smala gatorna och trapporna stötte vi på anspråkslösa lokala hus täckta av magentafärgade bougainvilleor. Att strosa genom dessa vackra gator var ett av våra favoritsätt att se nya delar av byn, som andra turister ofta inte vågar sig in i. När vi tog oss ner till centrum och stranden kunde vi svänga runt ett hörn och överväldigas av de hisnande vyerna i det otroliga landskapet. Efter den långa vandringen ner till centrum ville vi inget hellre än att hoppa i det uppfriskande kristallklara havet. Huvudstranden i Positano, Spiaggia Grande, är 300 meter lång och en av de största, pampigaste och mest glamorösa stränderna på Amalfikusten. Stranden är kantad av underbara restauranger, barer och charmiga små butiker som säljer lokala specialiteter till turister, och det är en underbar plats att tillbringa otaliga timmar på. Från Spiaggia Grande har man också den mest fantastiska utsikten över Positanos pastellfärgade hus som klamrar sig fast vid klipporna, så det gäller att ha kameran redo!

De släta svarta stenarna är förvånansvärt sköna att ligga på, men när värmen stiger under dagen blir de extremt varma, särskilt om man går omkring barfota! Tack och lov erbjuder stränderna den perfekta lösningen. Det finns hundratals rader av solstolar som kantar stränderna och ger strandbesökarna en oas. Tillsammans med de mest färgglada och prydliga parasollerna man kan tänka sig kompletterar de Positanos skönhet. Med tre natursköna stränder som binds samman av en strandpromenad är strandhopping här ett måste.

Solnedgången, doften av färska skaldjur som tillagas och mullrande magar markerade slutet på vår perfekta stranddag och tillkännagav middagstid. Positano var ursprungligen en pittoresk liten fiskeby, och det är fortfarande naturligt att fisk och skaldjur står i centrum för Positanos kök. Maten är extremt färsk, och precis som i resten av Italien tillagas råvarorna på det sätt som gör det italienska köket till en global favorit. När man äter här inser man snabbt att den verkliga pärlan i Positano är citronen, som används i både salta och söta rätter. Det är inga vanliga citroner, för den här sortens citron växer bara på Amalfikusten. Den kallas ”S’fusato d’Amalfi” och har utvecklats under tusen år och är en kulturell symbol för denna region i Italien. Citronträdet sätter färg på terrasslandskapet och är en populär symbol på den handmålade keramiken och dekorationerna i byn.

S’fusato d’Amalfi växer här i överflöd, och italienarna använder dem i nästan allt, till matlagning (rostade potatisar, kött, salladsdressingar och naturligtvis gelato) rengöring och till och med skönhetsprodukter. Men den kanske bästa användningen av S’fusato d’Amalfi-citronerna sparas till efter måltiden, och det är den digestivi likör som kallas ”Limoncello” som sägs vara ett hjälpmedel för att hjälpa till med matsmältningen. Men för mig verkar det mer som en italiensk ursäkt för att fortsätta dricka efter måltiden! Limoncello är en specialitet från denna region i södra Italien och är den perfekta blandningen av sött och syrligt. Den är syrlig, men ändå onekligen uppfriskande eftersom den behärskar balansen mellan syra och sötma. Så när livet ger dig citroner, ja… drick Limoncello!

Att följa våra fotspår genom Positano och återuppleva dem som ett par har varit helt otroligt. Positano är anledningen till vår relation, och de tre dagar då vi av en slump korsade våra vägar kommer alltid att vara en tid som vi kommer att värna om och hålla kär. Vi kommer alltid att vara tacksamma mot Hostel Brikette för att de förde oss samman, och vi kommer att hitta alla ursäkter för att komma tillbaka till den underbara byn längs Amalfikusten. Vad denna erfarenhet har lärt mig är att man aldrig vet vad som väntar runt hörnet, vem man kommer att träffa och var man kan hamna!

P.S. Jag friade till henne på vår sista dag i Positano… Hon sa ja.

Om författaren

Jag heter Louis Cuthbert och har rest jorden runt under de senaste två åren för att dokumentera mina äventyr. Följ vår resa på Instagram @one_globe_travels.