3 problem med att resa ensam – och hur man löser dem

Av Katrinka Nadworny från Katrinka Abroad.

Min första ensamresa var ett resultat av ren envishet.

Jag var fast besluten att resa i en hel månad efter att mitt utlandsstudierprogram hade avslutats. När den vän som skulle ha följt med mig under den sista halvan backade ur bestämde jag mig för att åka ensam.

Det började inte bra.

Problem nr 1 med att resa ensam: Att bli sjuk

Lösning: Ta hand om dig själv och ta det lugnt

Jag hade tillbringat de första två veckorna i Istanbul och efter alldeles för många sena nätter och ett flyg till Bratislava klockan två på natten var min kropp helt utmattad. Jag hade tänkt ta en buss till Budapest, men upptäckte att nästa buss inte skulle komma förrän om sju timmar.

När jag äntligen kom fram till Budapest var jag så sjuk att jag hade tappat rösten.

Inte den mest lovande starten på min första soloresa.

Men något magiskt hände. Trots att min röst lät som en döende häst under min vecka i Budapest lyckades jag få vänner trots min sjukdom. De underbara människorna på mitt vandrarhem tog hand om mig när jag stapplade in i delirium den första natten, och efter lite vila mådde jag till slut tillräckligt bra för att gå ut och utforska Budapests ruinpubar tillsammans med dem. Under den där sjukveckan i Ungern fick jag vänner som jag fortfarande håller kontakt med, nästan sex år senare.

Saker kan gå fel när som helst när man reser, men det finns en särskild utmaning när man reser ensam. Jag verkar bli sjuk ofta när jag reser, men när jag är med en vän vet jag att det finns någon som tar hand om mig. Men att bli sjuk under det där första soloäventyret i Budapest lärde mig hur man tar hand om sig själv… och hur man gör det bästa av en dålig situation.

Det var en lärdom jag drog nytta av när jag blev sjuk i somras i Montenegro – fem år efter min första soloresa till Budapest. Jag fastnade i Kotor, en vacker befäst stad som snabbt blev tråkig när jag insåg att jag var för sjuk för att ta mig någonstans. Men även om jag tillbringade större delen av tiden i Kotor med att desperat försöka sova bort min förkylning, åt jag ändå middag tillsammans med de andra gästerna på vandrarhemmet och pratade med alla i mitt sovsal.

Och trots min sjukdom fick jag många fantastiska vänner som jag har hållit nära kontakt med, varav några redan har kommit och besökt mig i Istanbul. Att ta det lugnt kan verka hemskt när man reser och är ivrig att se allt, men det är viktigt att ta hand om sig själv – och man kan fortfarande skaffa vänner!

Problem nr 2 med att resa ensam: Att låta sina hämningar och rädsla för andra ta överhanden

Lösning: Prata med folk innan du tänker bort det

Att resa ensam är ett fantastiskt sätt att lära sig hantera både små och stora svårigheter. Det kan förstora små olägenheter till stora problem. Det kan få små missöden att kännas som enorma katastrofer. Oftast handlar det dock bara om hur man uppfattar situationen.

I somras reste jag till exempel från Georgien till Armenien och upplevelsen var allt annat än fantastisk. Jag hade planerat att ta en marshrutka, eller delad taxi, över gränsen och fick försäkran om att resan inte skulle ta mer än fem timmar. Jag fick också höra att marshrutkorna mellan Tbilisi och Jerevan gick ofta.  Så jag åt en lång frukost med en vän från vandrarhemmet och begav mig till marshrutka-hållplatsen på eftermiddagen.

När jag kom dit klockan 15.00 försökte några män förhandla om priset för resan, och jag var helt oförberedd. Jag blev övertygad om att de försökte lura mig (det gjorde de inte, men det fick jag reda på först långt senare). Sedan upptäckte jag att marshrutkan inte skulle åka förrän klockan 17.00. De två timmarna tillbringade jag med att vara frustrerad på mig själv och försöka undvika den läskiga armeniske mannen som försökte föra obekväma samtal med mig.

Strax efter att den fullsatta marshrutkan hade åkt kände jag mig hungrig, men allt jag hade i väskan var ett hårdkokt ägg. Alla pratade ryska och armeniska och jag antog att ingen talade engelska (förutom den läskiga armeniske mannen). Jag var för nervös för att försöka prata med någon och för arg på mig själv för att kunna slappna av. Resan tog åtta och en halv timme. Jag mådde uselt.

Men något intressant hände runt den sjätte timmen, när jag var vansinnigt hungrig och på allvar började tro att vi aldrig skulle komma fram till Jerevan: folket i marshrutkan började prata med mig. De talade faktiskt engelska och var jätteglada över att få småprata med en amerikan. De bjöd mig på små snacks som de hade i sina väskor. De berättade varifrån de kom inom den armeniska diasporan och nämnde alla kända personer med armeniska rötter. När vi kom fram till Jerevan klockan 01.00 betalade de min taxiresa och såg till att jag kom fram till mitt vandrarhem.

I den här situationen glömde jag bort en av de viktigaste sakerna med att resa ensam – man är egentligen aldrig ensam. Att resa ensam tvingar dig att ta kontakt med människorna omkring dig, att prata med dem, att lära av dem. Det kan kännas skrämmande att prata med främlingar eller be om hjälp från någon som kanske inte ens talar ditt språk. Men belöningen är värd den initiala obekvämligheten.

Problem nr 3 med att resa ensam: Att bli lurad

Lösning: Planera i förväg och förbered dig

Även om marshrutkan till Jerevan inte tog för mycket betalt av mig, lyckades jag inte riktigt ta mig ut ur Kaukasus utan att bli lurad. Jag behövde ta mig från Tbilisi i Georgien till Kars i Turkiet; även om jag visste att resan var möjlig, visste jag inte riktigt hur jag skulle ta mig från den ena staden till den andra. Jag tänkte att mitt vandrarhem skulle kunna hjälpa mig.

Men trots att städerna ligger nära varandra verkade ingen veta hur man tar sig till Kars. Vandrarhemmet gav mig några inledande vägbeskrivningar och försäkrade mig om att när jag väl kommit till busslinjens ändstation skulle någon där veta hur man tar sig till Kars.

Ingen visste. Eller åtminstone tror jag inte att någon visste – nästan ingen vid den här lilla busshållplatsen i Georgien talade engelska.

När en taxichaufför erbjöd sig att köra mig till en plats där jag kunde ta en buss, nappade jag direkt. Men det var inte riktigt så det gick till.

Istället körde han mig till en bensinstation precis nära gränsen mellan Georgien och Turkiet, där jag inte hade något annat val än att betala mer än jag borde ha gjort till en taxichaufför som var vän till honom, och den där killen tog mig över gränsen – inte ens till Kars, utan till en stad nära Kars.

Det blev en riktig röra.

Om jag bara hade gjort min research i förväg och faktiskt tagit reda på det bästa sättet att ta sig mellan de två städerna, hade jag inte hamnat vid den där bensinstationen vid gränsen och ångrat mig för att jag så dumt hade hamnat i den här situationen. Jag litade på att någon annan skulle veta hur man tar sig dit… Jag behövde förbereda mig!

Är det värt att resa ensam? JA!

Jag har varit med om så många situationer som blev svårare just för att jag var ensam – mina skor som gick sönder i utkanten av en främmande stad, att gå helt vilse, att flygbolaget tappade bort min bokning och inte lät mig gå ombord på planet. Jag hanterade alla dessa situationer genom att behålla en positiv inställning och en känsla av äventyr. Livet kan bjuda på en hel del galna saker, och när man reser ensam kan de kännas mycket svårare.

Men i slutändan är det just dessa upplevelser som blir de bästa berättelserna och som hjälper dig att utvecklas till en mer självsäker resenär. För när du blir sjuk i ett främmande land för andra gången… eller den tredje… eller den fjärde… då vet du vad du ska göra.

Vilka problem har du stött på när du rest ensam, och hur löste du dem? Berätta för oss i kommentarerna…

Foton 2, 3 och 4 c. Katrinka Nadworny